Potsdamer Platz, torg och trafiknav i centrala Berlin, har en ödesmättad historia. Decennierna före andra världskriget tävlade platsen i urban lyskraft med Piccadilly Circus och Times Square, 1945 låg allt i ruiner. I nästan trettio års tid skars området itu av Berlinmuren. Idag har torgmiljön återuppstått i radikalt förändrad skepnad. De äldre versionerna är sedan länge demolerade och bortschaktade, men det förflutna är ändå osaligt närvarande.

I Ralf Andtbackas elfte diktbok, som spänner över närmare 400 sidor, är Potsdamer Platz riktmärke under förflyttningar genom ett höstligt Berlin. Dikten är ett försök till orientering och inlyssning i minnet, glömskan, sönderfallet och det växande bruset. Rösten är på en och samma gång mänskligt vittnande och en syntetisk konstruktion - ju längre färden framskrider alltmer algoritmiskt modulerad.

det vi vet är att en gång kommer vår värld att gå under: / därför måste vi emigrera till en ny värld. // men det är fortfarande samma värld. / en gång kommer denna nya värld att gå under / tillsammans med hela vårt universum: / därför måste vi emigrera till ett nytt universum.