Båda de Tikkanenska författarskapen - Henrik Tikkanens adressböcker och Märta Tikkanens romaner och dikter - kallades på 70-talet för blottarlitteratur eller bekännelselitteratur. Idag säger vi autofiktion. Båda skrev om sig själva och om sina närmaste, i kärlek, raseri och förtvivlan.

Min farmors nerver är en bok om litteratur och liv, inte minst om relationen mellan mödrar och barn. I sina klarsynta och personliga essäer skriver Pia Ingström också om att vara en gammal dotter till en mycket gammal pappa, om biografiförfattarens förhållande till sitt objekt och om att återupptäcka sitt barndomslandskap, sextiotalsförorten Gårdsbacka i östra Helsingfors. Vad minns man, vad hittar man på, och varifrån kommer nu egentligen de ”ingströmska nerverna”?